Välkommen till min blogg om livet, inredning, lite renovering och det som inspirerar mig. Jag bor med familj i Malmö, har sommarhus på Österlen och jobbar i Köpenhamn.
Så var det helg med tulpaner i vas och riktig papperstidning. Vasen är ett av mina bästa auktionsfynd. För ett bra pris så fick jag två (!) vackert munblåsta glasvaser på fot med en vackert veckad kant upptill. I ekollonvaserna från Svenskt Tenn har jag satt krokuslökar. Jag hoppas de ska trivas!
Lördagmorgon när jag gick för att köpa frallor så var det kallt, stilla och dimmigt ute. Allt var liksom vitt och mjölkaktigt. Det är något nostalgiskt över ett ”vanligt” klassiskt bageri som inte är en kedja.
Vår lilla gata. Jag gillar verkligen färgsättningen på våra grannars hus. Orange kalkputs med mellangröna fönster och dörrar. Det känns modigt men samtidigt helt självklart. Jag lovar att återkomma med ett inlägg om färgsättning av puts- och stenhus.
Påväg till och från jobbet i Hellerup i Köpenhamn så går jag förbi många fina hus. Detta hus har en helt underbar ros som klättrar över planket. På bilden så ser det inte mycket ut nu men i juni blommar den alldeles fantastiskt med små fyllda cremevita blommor och rosa runda knoppar.
Drömmar om klätterrosor i januari. Ja tack.
Ett annat favorithus är detta där de lyckats helt rätt med den nya sandfärgade putsen till vackra gamla fönster med munblåst glas.
Det är slutet av januari och jag trivs ganska bra. Får man göra det? Till trotts för VAB, jobbpendling och vardag. Är det kanske vardagen som jag gillar? Det är något vilsamt med vardag. Jag gläds åt att ljuset kommer tillbaka (om än så lite), gnissliga tulpaner i bunt, snödroppar och vintergäck, födelsedagar, vila, vardag (ja faktiskt), trädgårdsplanering, semlor, och träning. Den här tiden på året är också då som vi i Skåne kan ha chans att få några dagar av riktigt vinter.
Det är första veckorna av året när vintern är i sin höjdpunkt så finns också längtan efter vår. Jag har alltid så länge jag kan minnas älskat och glatt mig åt när snödropparna kommer.
Jag föll över den Brittiska konstnärens Vanessa Bowmans illustrationer på Instagram. De är så fina! Jag gillar det lite naiva och detaljrika bilderna med mycket blommor.
House&Garden har skrivit en artikel med tips på trädgårdar i Storbritannien där man kan njuta av snödroppar. Härligt för dem som har vägarna förbi. Mitt intryck är att britterna är särskilt förtjusta i snödroppar. Jag undrar om det finns någon trädgård i Sverige som är känd för snödroppar?
Det finns en bok om snödroppar som jag först såg på Geijersgatans café här i Malmö. Den ligger på min önskelista. Kanske slår jag till nästa gång jag är där.
I vår lilla trädgård har jag sett enstaka snödroppar titta fram. I helgen ska jag gå ut och kika efter fler.
Mellandagarna och slutet av året innebar vila för oss. En tvär kontrast till den stress som så ofta blir i dagarna fram till jul. Vi var hemma, barnen lekte med kompisar, jag passade på att ta bilder när solen var framme och julen plockades undan.
Jag unnade mig en nyårsbukett som fick bli rosor och amaryllis ton i ton.
Promenad längs med Ribban bara jag en lördagsmorgon.
Nyår firades med vänner. Selma var helt klart strålade i sin klänning och rosett i håret. En outfit som för övrigt använts vid alla festliga tillfällen i december.
Så fint när månen syns på himlen tidiga kvällar.
Gardiner är något jag funderat mycket på senaste tiden. Så pass mycket att jag inte kunnat bestämma mig och vi således fortfarande inte har gardinerna vårt sovrum eller i vardagsrummet. Här provar vi om de gröna gardinerna från köket kan passa i sovrummet? Jag får helt enkelt fundera lite till på det.
Sol som reflekteras genom munblåst fönsterglas… mmm. Så vackert att det måste förevigas.
Det var några av våra dagar som avslutade 2022 och startade det nya året.
Det har gått något halvår sen vi var klara med renoveringen av halva huset. Ett stort projekt som var ganska utmattande trotts att det ”bara” var halva huset som vi fokuserade på den här gången. Vi har landat och vilat i att allt är (jaja någorlunda) klart. Redan innan renoveringen var klar så planerade och köpte vi in några större möbler till vardagsrummet och vårt sovrum. Selmas rum har jag dock först på allvar börjat planera och drömma om nu under vintern. Jag roar mig med att samla inspiration och göra moodboards och mappar med bilder i telefonen. Jag blir supernördig och sitter och flyttar runt bilderna, lägger till och tar bort för att hitta en mix där jag tycker helheten blir bra. Funderar mycket över färgval, funktion, förvaring, och den där känslan jag vill åt. Rummets grund är putsade väggar målade med opigmenterad sandkalk, breda plankgolv i furu som med tiden såpskuras och vita snickerier.
Mixen av saker som jag samlat här är auktionsfyndade möbler blandat med nya och en färgskala av rött, gult, rosa, grått och lite grönt. Det är också endel mönster. Jag vill att det ska vara harmoniskt och ljust utan att för den sakens skull bli kalt eller alltför vitt. Låt oss kika på bilderna!
Ett fårskinn är ett måste. Det ger struktur och en taktil yta, är varmt och mjuk och adderar en ”naturlighet” och ombonad känsla. Detta kan man köpa online men skulle jag köpa fler än de två vi har hemma så vill jag nog känna och välja IRL.
I Selmas rum blir det hissgardiner i en mörkt honungsgul ton med fin struktur. Tyget är från Designers Guild och det var Textilgallerian som sydde upp dem. Där är mörkläggande men inte till 100%. Jag hoppas det blir tillräckligt så att vi inte får en dotter som av den anledningen vaknar väldigt tidigt i sommar!
Drömlikt leksakskök från danska Konges Slöjd. Vi har ett annat men inte lika fint leksakskök hemma. Det är kanske svårmotiverat att köpa ett nytt men det skulle passa bra.
Allmogeskåpet var något av det första jag köpte till rummet. Jag letade länge efter ett fint gammalt skåp gärna ett allmogeskåp och hittade flera fina. Men det är begränsat med väggyta i rummet och när jag hittade hörnskåpet så såg jag att det skulle vara perfekt. På så sätt kan ett annars oanvänt hörn mellan dörr och fönster bli en plats för leksaker.
En ullmatta men inte för tjock och gärna i någon färg eller något mönster. Först köpte jag en annan matta som nu fått flytta ut i vardagsrummet. Sen fastnade jag för en ullmatta i en mörkare grågrön ton. Tänkte det skulle gå fint med skåpet och fåtöljen. Rött och grönt är kraftfulla komplementfärger och något som går igen i huset. Men något skavde och jag kände att det blev för mörkt. Den här cremevita ullmatta med de lekfulla prickarna blir perfekt kontrast till det gamla skåpet och fåtöljen. Den är beställd och jag hoppas den kommer nu i veckan.
Fåtöljen är ett auktionsfynd som jag först missade och auktionen löpte ut men utan att den blev såld! Som tur var så kom den ut igen och jag budade hem den. Selma älskar den och kryper ofta upp med något gosedjur eller bok för att sekunden senare krypa ner igen. Fotpallen är perfekt som pall för vuxna som vill hänga på hennes rum.
Kanske blir det en sänghimmel för att göra rummet mer ombonat och för att det är härligt att få gå ”all-in” på barnrumskännslan. Den här i färgen tuscany rose från Liewood tar upp en rosa ton i en av blommorna i fåtöljens mönster och matchar bra med de övriga färgerna som är lite nedtonade. Som alternativ har jag funderat på Liewoods färg apple blossom som är en créme ton.
Nya sängkläder till spjälsängen blir det kanske och i så fall blir det nog dessa från Garbo & friends.
Till sist ett stort skåp till förvaring av kläder och sänglinnen. Jag hade gärna platsbyggt någon garderob men eftersom rummets användning och möblering säkert kommer att ändras i takt med att Selma växer så ska det nog vara något som går att ändra och flytta runt.
Det var en liten summering av var jag är i processen av att inreda Selmas rum. Jag återkommer när jag nått lite längre!
Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en blogg. En plats där jag kan samla diverse tankar och drömmar. Stort som smått. Kanske mest smått som på något sätt tillsammans bildar något stort. Om ni förstår hur jag menar?
Inte nödvändigtvis stora, tunga och djupa tankar. Utan snarare de små sakerna i livet. Bland annat sånt som förhöjer vardagen samt den längtan och strävan efter att skapa ett hem. En plats som är vår. Där paradoxalt nog drömmar om andra platser och alternativa liv får plats i tanken.
Jag älskar gamla hus. De är som ett löfte om något som kan bli. De väcker en moderskänsla av att vilja ta omhand. Varsamt. Gamla hus har kvalitéer som jag mycket sällan ser i nya hus. Kanske för att de som en gång byggde dem, var byggherrar åt sig själva och hade intentionen att de skulle hålla för evigt? Estetiken och hantverket värdesattes jämfört med idag när det mest är rationella argument om U-värden och yteffektivitet som får styra.
Nåja, från det stora till det lilla. Med den här bloggen så vill jag ha en plats där jag kan skriva ner mina tankar kring att skapa ett hem, inredning i stort och smått, renovering, restaurering och min nyfikenhet på byggnadsvård.
Vi bor i ett gathus från 1890 i Malmö. När vi tog över för lite drygt sex år sedan fastnade vi för platsen och för visionen om vad huset en gång varit och återigen skulle kunna bli. De senaste årtiondena har huset ”moderniserats” efter olika tiders ideal och på så sätt förvanskats till näst intill oigenkännlighet. Till trotts av att det inte fanns mycket bevarat hade huset ändå något som talade till oss. Vi har kommit en bit på vägen med att få huset så som vi vill ha det. Men vi är långt ifrån klara. Vi har gjort det stegvis och vi har låtit det ta tid, både med intention och ofrivilligt. Jag är dock övertygad om att slutresultatet på så sätt kommer att bli bättre. Även om det är frustrerande ibland när det tar sin tid.
Vårt hem är ju platsen för vårt liv. Där barnen växer upp och där vardagarna tillslut blir det vi minns med nostalgi. Lite av detta vill jag fånga med min kamera och på så sätt kunna drömma mig tillbaka och tillåta mig att bli nostalgisk.
Jag startar bloggen för att samla tankar, ideer och fotografier men också för att dela min inspiration med andra. Förhoppningsvis finns det fler som kan inspireras av det jag skriver här.
Så jag tänkte bara börja och se vart det tar vägen. Hoppas ni vill följa!
Andrea Johanna 